Redovisningsbloggen

Det slog mig nyligen hur man kan slippa betala skatt på aktievinster (åtminstone en del av dem). Tyvärr inte något som låter sig göras enkelt…

Hörde härom dagen av en vän som av en person på en fest hade blivit rekommenderad att köpa aktier i ett visst börsbolag. Det är ett av börsens mindre bolag, med något svåranalyserad verksamhet, liten aktieomsättning och hög volatilitet i aktiekursen. Personen hade själv ett större (8-siffrigt) belopp investerat i bolaget och trodde stenhårt på att kursen skulle flerdubblas inom de närmaste 2-3 åren.

Inte första gången man får obskyra rekommendationer, såklart. Jag undrade dock lite över varför personen i fråga hade så stort belopp investerat i bolaget - volatila småbolag är ju inte direkt något man lägger alla sina besparingar i. Och han var verkligen inte så tät att ett 8-siffrigt belopp skulle vara en mindre del av förmögenheten. Det visade sig att hans ursprungliga investering hade varit ca 4-5 ggr lägre och att kursstegringen hade tagit hans innehav till nuvarande nivåer.

Då tycker jag spontant att det kanske är dags att ta hem en större del av vinsten, när det rör sig om så mycket pengar. Men då slog det mig att den s k schablonregeln får en lite lustig effekt i ett sånt här fall.

För den som inte känner till schablonregeln: när man räknar ut den skattemässiga reavinsten på sina aktieaffärer ska man normalt använda det verkliga anskaffningsvärdet, men man har också alltid möjligheten att använda ett schablonbelopp på 20% av försäljningsvärdet. Detta kan man göra om man t ex inte vet hur mycket man köpte aktierna för (t ex för att man ärvt dem av gammelfaster) eller helt enkelt om aktierna gått upp med mer än 400% och man därför tjänar på att använda schablonregeln.

Den lite speciella effekt som inträder för t ex aktieägaren ovan är att när hans innehav är upp minst 400% kommer alla fortsatta kursökningar att vara skattefria! Detta innebär ju ett argument mot att ta hem vinster på aktier med kursuppgångar över 400%. Åtminstone ett litet tag - när man ligger en bit ovanför 400%-gränsen, innebär det ju också att nedgångar kommer att innebära uteblivna skattefria vinster, jämförbart med ej avdragsgilla förluster.

Synd att det inte är så ofta man sitter med orealiserade vinster på över 400%…

Etiketter: reavinster, börsen, skattefri

Jag har tidigare ojat mig lite över att skattereglerna inte alltid hänger med i utvecklingen. Något som de flesta företagare nog klagat över är representationsreglerna.

Till att börja med har vi beloppsgränserna. En representationsmåltid är avdragsgill med 90 kr + moms per person. Det räcker som bekant till lite drygt en vanlig restauranglunch. Väljer ni en affärslunch (dvs lite schysstare ställe, mer anpassat för affärsluncher) kommer du knappast in under beloppsgränsen. Och tar du ut din affärskontakt på middag eller supé (jag som trodde det var samma sak), får du finna dig i att representationen till största delen kommer att vara icke avdragsgill. Det lustigaste är att SKV:s allmänna råd uttryckligen skriver att 90 kr per person är skäligt. Jo tjena.

Visste ni förresten att för frukost eller vid annat tillfälle om endast dryck ingår, är beloppsgränsen så lite som 60 kr + moms. Det blir nånstans mellan en och två öl var, beroende på klassen på stället och ölen.

Så är det då fritt att bjuda affärskontakter på en utekväll som man vill? Nja, här säger reglerna att representationen ska ha omedelbart samband med verksamheten och vara ett naturligt led i affärsförhandlingarna. Med affärsförhandlingar avses enkelt uttryckt ett köp eller en försäljning. Större jubileum samt invigningar och andra PR-händelser kan också vara ok.

Men hur är det med det så ofta förekommande nätverkandet då, dvs att upprätthålla kontakter eller inleda nya kontakter som eventuellt kan leda till ett köp, en försäljning, ett nytt företag, nåt annat samarbete, en intressant referens eller vad-sjutton-som-helst? Mja, jag har faktiskt aldrig sett nånstans att det skulle vara ok med representation i rent nätverkssyfte. Men det måste det ju vara det allra vanligast förekommande, i alla fall bland småföretag.

En annan intressant fråga gäller när man har en helkväll med kunden. Man säger nämligen att om ni t ex börjar med ett teaterbesök (här är t o m 180 kr + moms per person avdragsgillt), tar taxi till en restaurang och där intar supé, innebär detta tre olika (om man räknar taxin) representationstillfällen. Frågan är om detta också innebär att om man tar en barrunda med kunden, med högst en drink per bar - är då även varje bar ett nytt representationstillfälle? Intressant…

Slutligen har vi intern representation. Detta beskrivs som t ex personalfester (högst 2 st per år) och informationsmöten. Det bör även inkludera arbetslunch med en underlydande, även om jag inte har hittat det uttryckligen skrivet. Det är här den svenska skattekilen visar sitt fula tryne. Om jag som egen företagare går på lunch med en av mina anställda, är det faktiskt billigare för mig att låta mitt företag betala våra båda luncher än att jag betalar endast min egen lunch och min anställda sin egen. Det är sant - räkna på det! Nackdelen är att vi måste snacka lite jobb under lunchen för att det ska bli avdragsgillt. :-)

Vill du läsa mer och inte är lättuttråkad? Kolla Skatteverkets allmänna råd i frågan.

Etiketter: representation, företagande

I strävandet att förenkla företagsstartande har det kommit ett förslag om att minimikravet på aktiekapital ska sänkas till 50 000 kr. Dessutom ska aktiekapitalet kunna betalas in successivt med ett antal delbetalningar. (Läs artiklar i Privata Affärer, DI, SvD/E24). OK, det är hittills bara ett delbetänkande som lämnats till justitieministern, men ändå.

Och det är väl bra idéer, antar jag. Tror inte att vi kommer att få speciellt många fler oseriösa aktiebolag bara för att aktiekapitalkravet sänks. Om det hjälper någon att starta företag är väl det bra.

Men ärligt talat, är det verkligen så många företagsstarter som faller på att man absolut måste ha aktiebolag och inte kan skrapa ihop 100 000 kr?

Varför vill man ha AB istället för enskild firma eller HB? Tja, framför allt brukar det vara skattefördelarna och det begränsade ansvaret. Men för bara några år sedan var bolagsformerna rätt jämlika skattemässigt och det skulle man ju rätt lätt kunna åstadkomma igen. Och det begränsade personliga ansvaret gäller ju bara förutsatt att alla regler om kontrollbalansräkning mm följs, vilket faktiskt inte är helt lätt för genomsnittsföretagaren. Förresten, att begränsa sitt personliga ansvar behövs ju bara om man har fasta kostnader att tala om, inte för t ex en enmanskonsultverksamhet. Om man ändå har så stora kostnader att det är risk för konkurs, är då verkligen 100 000 kr ett sånt stort hinder från att starta företag?

Apropå personligt ansvar och kontrollbalansräkningar - regeln är ju att kontrollbalansräkning måste upprättas om halva aktiekapitalet är förbrukat, dvs om det totala egna kapitalet inkl upparbetat resultat är mindre än halva aktiekapitalet. För ett 50 000 kr-bolag innebär detta att om man i början av sin verksamhet hamnar på en upparbetad förlust på 25 000 kr innan intäkterna börjar trilla in på allvar, uppstår en kontrollbalansräkningssituation. För en nystartad grafiker eller IT-konsult som börjar sin verksamhet med att köpa en värstingdator (bör dras av direkt i datorintensiva branscher) kan detta alltså inträffa dag 1. Jobbigt.

Som sagt, jag har inget emot lägre krav på aktiekapital - jag tror bara inte att det är ett jättestort hinder för att starta företag.

Men det jag inte förstår är hur en uppdelning av aktiekapitalet på flera avbetalningar kan kallas en “förenkling”. Låter rätt bökigt, om ni frågar mig.

Etiketter: aktiebolag, aktiekapital, kontrollbalansräkning

Har nyligen haft orsak att fundera lite kring den optimala bolagsformen för en hyresfastighet. Spelar egentligen ingen roll om det är en större hyresfastighet, en villa eller en lägenhet i Sälen - bara du hyr ut den som näringsverksamhet (dvs inte privat uthyrning). Tänkte jag skulle dela med mig lite.

Principen i vårt skattesystem är att de olika bolagsformerna ska vara hyfsat skatteneutrala, dvs det ska inte gå att tjäna skattepengar på att välja den ena eller andra bolagsformen. Detta har i praktiken inte alltid stämt till 100% och framför allt vad gäller de senaste regeländringarna för fåmansbolag har enskild firma och handelsbolag inte riktigt “hängt med”.

Men när det gäller näringsfastigheter blir det lite speciellt. Jag nämner inte handelsbolag nedan - reglerna är i princip desamma som EF, bara för fler personer.

Räntefördelning vs gränsbelopp (3:12)

För den som inte känner till räntefördelningsregeln: Räntefördelning används i EF för att omvandla en del av vinsten från inkomst av näringsverksamhet till inkomst av kapital (med lägre, och platt, beskattning). Beloppet som får tas som räntefördelning varje år räknas fram som en procentsats (8,54% tax 2008) på, något förenklat, verksamhetens egna kapital vid årets ingång. Något förenklat om igen: om verksamhetens tillgångar minus skulder vid början av 2007 är 100 000 kr får man alltså av 2007 års vinst ta 8 540 kr som inkomst av kapital istället för näringsverksamhet. Belopp som inte används får sparas till senare år och även räknas med i det “egna kapitalet” vid kommande års räntefördelningsberäkningar.

Den insatte noterar att räntefördelning påminner om huvudregeln i fåmansbolagsreglerna (för AB), där man varje år får tillgodoräkna sig ett gränsbelopp räknat som en procentsats på anskaffningsvärdet på aktierna. Och poängen är också att de ska fylla samma funktion. Men några skillnader finns:

1. Procentsatsen för räntefördelning är statslåneräntan (SLR) i november innan inkomståret plus fem procentenheter, dvs t ex 8,54% för tax 2008. För fåmansbolag är den SLR+nio procentenheter, dvs 12,54% för tax 2008.
2. Outnyttjad räntefördelning respektive gränsbelopp får i båda fallen sparas. Räntefördelning ingår i nästa års underlag, dvs räknas upp med SLR+5 procentenheter, medan gränsbelopp räknas upp med SLR+3 procentenheter.
3. I fåmansbolag finns även möjligheten att istället använda ett schablonbelopp på två inkomsbasbelopp.
4. I fåmansbolag med anställda kan gränsbeloppet bli rejält mycket större med det s k löneunderlaget.
5. Till slut den stora skillnaden vad gäller just fastighetsrörelser: gränsbelopp i fåmansbolag räknas på anskaffningsvärdet för aktierna, medan räntefördelning räknas på hela det egna kapitalet, dvs även gamla vinster.

Punkt 4 är extremt viktigt för verksamheter med anställda, där löneunderlaget kan öka gränsbeloppet rejält. Fast just små fastighetsrörelser är ofta personalfattiga och drivs tvärtom ofta som enmansföretag. Här är punkt 5 betydligt viktigare, framför allt för nyligen inköpta fastigheter. Om vi antar att du stoppar in en del kapital i din EF för att köpa en fastighet, får du alltså räkna räntefördelning på detta. I AB krävs det att du låser kapitalet som bundet eget kapital för att få räkna gränsbelopp på det. Vidare, om du sparar vinster i EF ligger även detta till grund för räntefördelning.

Å andra sidan kan man ju låna in kapital i sitt AB och ta ränta på kapitalet - ett bra sätt att få ut inkomster ur ett AB till låg beskattning.

Ett problem med räntefördelning för äldre bestånd kan vara att belåningen ökat (för ombyggnationer etc) samtidigt som anskaffningsvärdet minskat (via avskrivningar) och att det bokförda egna kapitalet därför urholkas, vilket minskar möjligheterna till räntefördelning.

Reavinstbeskattning

När du väl säljer en fastighet beskattas 90% av vinsten som inkomst av kapital. För en EF innebär detta i praktiken 27% skatt på vinsten (90% av 30%). För ett AB blir det i och för sig något lägre - 25,2% (90% av 28%) - men sedan tillkommer skatt på aktieutdelning för att få ut pengarna ur AB:t, i bästa fall 20 eller 25%, i värsta fall marginalskatt upp till 50-55%. Så finns det då någon som helst anledning att ha fastigheten i AB? Hmm, så enkelt ska det ju inte vara.

Först och främst finns en regel som säger att vid en försäljning ska alla tidigare värdeminskningsavdrag, samt förbättrande utgifter de senaste fem åren, läggas tillbaka till beskattning i verksamheten. De blir alltså till intäkter i verksamheten det år man säljer. Sedan får man å andra sidan dra hela anskaffningsvärdet samt de förbättrande utgifterna i reavinstberäkningen. Men i en EF läggs de tillbaka i verksamheten till full beskattning (inkomstskatt+sociala) medan avdraget sker på kapitalbeskattningen med 27%. Dessutom finns en marginaleffekt om din inkomst är hög nog det året. I ett AB är skillnaden bara 28% mot 25,2% och ingen marginaleffekt.

Dessutom finns en praktisk lösning för AB där man lägger en fastighet eller ett bestånd i ett AB, som i sin tur ägs av ett annat AB, ett holdingbolag. När man säljer fastigheten eller beståndet säljer man helt enkelt dotterbolaget istället för fastigheterna. Dels slipper man lagfartskostnader och framför allt är reavinster på dotterbolag skattefria.

Passiv förvaltning

För både EF och AB finns möjligheten att vara passiv. För EF gäller att man ska arbeta mindre än 500 timmar per år i verksamheten och att verksamheten inte ska vara baserad framför allt på den egna arbetsinsatsen. Fastighetsförvaltning är ett typexempel. Tyvärr är fördelarna inte så stora. Egenavgifterna ersätts av särskild löneskatt (24,26% istället för drygt 30%) men är å andra sidan inte pensionsgrundande. Inte heller får grundavdrag göras mot passiv verksamhet.

I AB gäller helt andra regler. En delägare som inte är verksam i betydande omfattning och inte har stor betydelse för vinstgenereringen kan anses vara passiv och dennes aktier är då inte kvalificerade. Det innebär kort och gott att skatten på all aktieutdelning och alla reavinster blir 25%, oavsett storlek. Dock är kraven rätt höga för att få anses vara passiv. För ett fastighetsbolag krävs i princip att du lejer ut rubbet - du får inte ens göra bokföringen själva. Ett par möten per år och ett och annat större beslut är allt. Tänk på att bolag “smittar” varandra inom en koncern, så om du har ett holdingbolag får du inte heller vara aktiv i holdingbolaget. Men kan du hålla dig passiv, slipper du alla problem med marginalskatt.

Vad ska man välja?

Tja, inte en helt lätt fråga att svara på.

Klart är att AB är förknippat med högre kostnader än EF (bildning, bokslut, revisor). Vid väldigt små verksamheter är det alltså inte alltid värt kostnaderna att ha en holdingbolagsstruktur eller ens ett AB.

En försäljning kan bli lite knepigare skattemässig i EF, så om du planerar att sälja inom en överskådlig framtid kan AB med holdingbolag vara ett alternativ. Ett undantag gäller om ditt bestånd består av bostadsrätter (t ex skidlägenheter) - dessa skrivs inte av, så vid försäljningen görs ingen återläggning av värdeminskningsavdrag.

I slutändan blir svaret (som alltid): det beror på. Men punkterna ovan borde i alla fall signalera att det är ett par faktorer att ta hänsyn till, så det kan löna sig att sätta dig ned med en skatteexpert och utvärdera de olika alternativen.

Liten disclaimer

I denna artikel vill jag endast belysa några aspekter av den här frågeställningen och det är ingalunda en fullständig genomgång. För att optimera sin skattesituation, speciellt i en såpass komplicerad situation som denna, bör man leja professionell rådgivning.

Etiketter: bolagsform, fastighet, förvaltning

Ok, det här har egentligen inte så mycket med redovisning att göra, men jag måste ändå ta upp det.

DN och SvD m fl skriver att två av arrangörerna bakom en pokerturnering i Grebbestad våren 2007 dömts till sex månaders fängelse för “grovt dobbleri”. Den ene fick dessutom ytterligare två månader för grovt rattfylleri.

Fine, att arrangera pokerturneringar är mot lagen - inget snack om det, oavsett vad man tycker om själva lagen. Men är det inte intressant att den ene förövaren fick sex månader för att ha ordnat en pokerturnering och två månader för grovt rattfylleri. Nån annan än jag som tycker det känns lite absurt?

Apropå absurt - vi är många som tycker att lagen är rätt knasig på den här punkten. Poker faller under dobbleri med definitionen (från DN) “spel eller liknande verksamhet, var vars [sic] utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen”. Jag tycker vi ska sätta lagens förespråkare vid ett bord att spela no limit hold’em med ett gäng proffs (eller ett gäng duktiga spelare duger bra) och se hur länge de klarar sig i detta spel, “vars utgång helt eller till väsentlig del beror på slumpen”.

Det riktigt komiska här är att Tingsrätten enligt DN tydligen har gjort djupa efterforskningar i ämnet: “Tingsrätten, som frågat en rad vittnen under rättegångens lopp, har dock kommit fram till att en avsevärd del faktiskt beror på slump.” Helt sanslöst!

Etiketter: poker, dobbleri, hold’em

Förenklingsregler finns det några stycken av på redovisningsområdet. Här är några exempel:

• Deklarationsblankett N1 för enskilda firmor (t o m tax 2007)
• Förenklat bokslut för enskilda firmor (fr o m tax 2008)
• Boksluts-/kontantmetoden
• Schablonmetoden i 3:12-reglerna
• Förenklat bokslut för Handelsbolag
• Restvärdesmetoden för avskrivningar

Men för nån som pysslar regelbundet med bokföring är vissa av förenklingsreglerna banne mig mer komplicerade än huvudreglerna.

Ta boksluts-/kontantmetoden, t ex. När man är van att använda t ex SPCS med reskontrafunktionen, är kontantmetoden bara besvärlig. Enklare att skippa reskontran helt och hållet med kontantmetoden. Fast sen vid bokslutet ska man ändå boka upp obetalda fakturor och hålla reda på dessa till de betalas. Betydligt mycket enklare att köra faktureringsmetoden med reskontra, tycker jag.

Blankett N1 är ett annat exempel. Försök att ha en vanlig, ordnad bokföring (vilket det är lag på) och sedan på ett enkelt sätt föra över detta till blankett N1. Det mesta är inget problem, medan man tydligen (tror jag) ska lämna inventarier och periodiseringar helt utanför bokföringen och endast ta upp dem på deklarationsblanketten. För en van bokförare känns detta helt fel. Om man sedan ett år ska skifta över till blankett N2 (t ex om omsättningen är för hög för att köra N1) - hur får man då in periodiseringar och inventarier i bokföringen på ett enkelt sätt? Rätt stökigt blir det. På vår byrå bestämde vi oss för att endast använda blankett N2 med fullständig bokföring.

Det finns dock tillfällen då kontantmetoden och N1 är enklare - när man har så otroligt lite verksamhet att det knappt är lönt att göra någon bokföring, typ att antalet underlag kan räknas på ena handens fingrar. Visst, då slänger man in siffrorna på N1:an och har den klar på tio minuter. Rätt simpelt.

Och medan huvudreglen i 3:12 har blivit om möjligt ännu mer komplicerad efter sista regeländringarna, är den nya schablonregeln föredömligt lätthanterligt, speciellt för typ enmansbolag.

Tillägg 080426: Den här bloggen är ju bara ett par dagar gammal, så vi har inte så många läsare ännu. Men Dagens Industri verkar i alla fall läsa den. I dagens DI (kräver login) har de en krönika på samma ämne som ovan och de tar upp en av punkterna ovan jag inte rörde vid, nämligen den nya NE-blanketten för enskilda firmor. Jag stiftade själv bekantskap med den blanketten häromdagen. Skulle svänga ihop en deklaration för en pytteliten enskild firma, vilket jag tyckte man normalt gör på en kvart. Att det är en ny blankett kan väl inte vara nåt större hinder för en gammal deklarationsräv, tänkte jag. Jo tjena! Satt och försökte hålla skenet uppe med kunden (lyckligtvis även en god vän) mittemot, medan jag frenetiskt bläddrade i SKV:s pdf-broschyrer. Skulle tro att med en rejäl genomgång av blanketten, tanken bakom, råd angående hur man justerar redovisningen från N1 till NE osv, är den nog fullt förståelig (gissar och hoppas jag). Men självförklarande är den banne mig inte. Tackade min lyckliga stjärna att det var ett såpass enkelt företag.

Etiketter: förenklingsregler, schablonregel, 3:12, enskild firma, N1, bokslut, kontantmetod

En sak förvånar mig lite: om det finns en frågeställning angående ett avdrag där svaret inte är helt tydligt, men frågeställningen förekommer för i stort sett varenda företag med mindre än fem personer (och det är rätt många) - borde man inte se till att förtydliga den då?

Just i det här fallet tänkte jag på avdrag för mobiltelefoner och bredband i rörelsen. Vad gäller mobiltelefoner vet Skatteverket precis hur det ligger till. Om du har ett abonnemang som du använder både i ditt företag och privat, får du inte avdrag för abonnemangsavgiften, inte för privata samtal men däremot får du avdrag för kostnad och moms för jobbsamtal. Tokenkel regel! Det finns bara två problem.

Pricka listor?

Menar Skatteverket på fullaste allvar att jag ska sitta och pricka för jobbsamtal på telefonräkningen? För de flesta företagare är det en praktiskt omöjlighet. Det är dessutom många företagare som har bara mobiltelefon och ingen fast telefon, vilket innebär att samtalslistorna blir ännu längre. Det innebär ofta också att de förmodligen ringer betydligt mer i jobbet än privat på mobilen och ändå är ingen del av abonnemangsavgiften avdragsgill.

Flat fee

För de som ringer mycket mobilt lönar det sig ofta att välja ett abonnemang med s k “flat fee”, dvs en fast månadskostnad och ingen samtalskostnad. Alternativt en hög månadskostnad och en låg, fast kostnad per samtal. Får man då fortfarande inte avdrag för abonnemangsavgiften? Här har regelverket helt enkelt inte hunnit med verkligheten, skulle jag vilja säga.

Bredband

Många småföretagare jobbar väldigt mycket hemifrån och behöver därför internet i hemmet. Visst, självklart använder de fömodligen uppkopplingen även privat. Huruvida man borde få dra kostnad för internet i hemmet eller inte, har jag ingen åsikt om. Men jag visste aldrig vad jag skulle säga till mina kunder när de frågade om man fick göra det. “Tja, du kan testa, men ingen vet vad SKV kommer att säga…”

Varför så snålt?

Skulle det verkligen vara så fruktansvärt om man helt enkelt fick dra alla dessa kostnader (ja, även privata mobilsamtal) och att det då är en del privata kostnader som slinker med är väl smällar man får ta? Det skulle ju om inte annat förenkla frågeställningarna något enormt.

Etiketter: avdrag, mobiltelefon, bredband, privatsamtal, jobbsamtal, småföretag

Tänkte dela med mig lite erfarenheter av det här obskyra ämnet, efter att ha stångats lite med Skatteverket och momsexperter förra året.

Bakgrund

All lokaluthyrning är per definition momsfri, dock finns möjligheten att frivilligt momsregistrera uthyrningsverksamheten, varvid momsplikt inträder för lokaluthyrningen (obs, ej bostäder) liksom motsvarande avdragsrätt för ingående moms på kostnader för uthyrningen. Om man har en fastighet med både momspliktiga utrymmen (lokaler) och icke momspliktiga (t ex bostäder) räknar man ut en jämkad avdragsrätt på ingående moms på kostnader som gäller gemensamma ytor (t ex trappuppgång), proportionerligt efter ytan. Varje gång som ytor ändrar karaktär (om-/tillbyggnationer) ska en ny anmälan skickas in.

Momsregistrering ofta en no-brainer

Regeln är uppenbarligen designad för fastighetsägare, men den gäller för all lokaluthyrning, även när du hyr ut en endaste liten kontorsplats i ditt kontor i andra hand. Och det är i det fallet som det blir lite knepigt. Om du är momspliktig i övrigt (och därför drar momsen på din hyra och andra kostnader) är det en no-brainer att regga uthyrningen för moms - annars får du ju inte dra ingående momsen på den delen av hyran som avser ytan du hyr ut i andra hand. Följden blir att du måste ta ut 25% högre hyra för att täcka dina kostnader, än vad en momsreggad uthyrare måste göra. Dessutom blir din avdragsrätt jämkad på ingående moms på gemensamma kostnader för hela företaget. Bättre att momsregga, alltså.

Korrigering stökigt

Om man lägger på moms utan att vara momsregistrerad, och sedan vill/måste korrigera detta retroaktivt, blir det rätt stökigt. Dels måste du kreditera tidigare hyresfakturor och skapa nya. Dina skattedeklarationer måste rättas bakåt. Dessutom har ju andrahandshyresgästen felaktigt dragit av sin ingående moms, vilket kan slå tillbaka på denne. Man är nämligen skyldig att kontrollera att en fakturautställare gör rätt på sina fakturor (lite sjukt, jag vet). Så även andrahandshyresgästen måste korrigera momsen bakåt. Tänk då om du har t ex tio andrahandshyresgäster - många korrigeringar blir det…

Problem med momsregistrering av andrahandsuthyrning

Så momsreggning från första början verkar vara en bra idé. Men när vi pratar om att momsregga andrahandsuthyrning, uppstår några problem.

Få känner till regeln: De flesta som hyr ut en kontorsplats i andra hand är inte fastighetsägare eller redovisningskonsulter och känner helt enkelt inte till regeln om momsregistrering. De flesta betalar moms på sin hyra och tar för givet att de därför ska lägga på moms på andrahandshyran, vilket ju känns logiskt. Så de gör fel utan att veta om det.

Beräkning av ytan: Ofta hyr man ut en kontorsplats, snarare än en bestämd yta. Hur ska du då “översätta” det till ett visst antal kvadratmeter? Svaren jag fått från SKV har varierat från att man ska uppskatta, att man ska mäta den faktiska ytan som arbetsplatsen upptar, att man överhuvudtaget inte kan momsregga “ej avskiljda ytor” (=inga väggar) eller att de helt enkelt inte vet. Jag körde på att mäta upp ytan och det godkändes.

Förändringar: Fastighetsägare ändrar sina uthyrbara ytor kanske max en gång per år. Men säg att du har fyra lediga skrivbord och hyr ut tre av dem, men inte hittar en hyresgäst för det fjärde. Det fjärde bordet använder du därför själv som “extraplats” så länge. Då ska du momsregga de tre skrivbordens ytor. När du sedan hittar en fjärde hyresgäst måste du ändra din momsreggning. Om en hyresgäst sedan lämnar en månad senare, måste du ändra tillbaka igen. Tänk dig också att varje ärende kan ta upp till fem månader i handläggning (har hänt mig). You do the math…

Kan inte ske retroaktivt: De flesta registreringärenden hos SKV kan ske retroaktivt, inom vissa gränser. Med frivillig momsregistrering går detta dock inte. Det står i lagen, är benhårt och kompromisslöst. Det kan alltså bli svinigt dyrt att missa detta under en längre period. Tänk dig att du hyr ut platser under ett år, drar momsen på hela din hyra och lägger på moms på andrahandshyran. Plötsligt upptäcker du att du inte är momsregistrerad. Du får tillbaka utgående moms som betalats in till SKV för uthyrningen, men den lär du behöva betala vidare till andrahandshyresgästerna. Dvs om du inte lyckas sälja in till dem att hyran just gick upp med 25% retroaktivt ett år tillbaka. Samtidigt måste du betala tillbaka till SKV all ingående moms du dragit för den uthyrda ytan. Ouch!

Ingen verkar veta

Det lustiga med denna lilla regel är att väldigt få på Skatteverket verkar veta så mycket om hur den appliceras just på andrahandsuthyrning av ej avskiljda ytor (kontorsplatser). Eller rättare sagt, jag lyckades inte hitta någon alls som med säkerhet kunde ge besked. Särskilt ovanligt förekommande kan ju fenomenet inte vara. Man får nästan känslan av att de helst inte vill ta i frågan alls och stönar lite trött när ett sånt här ärende kommer in.

Hur bör det fungera istället?

Nu har jag inte tänkt igenom detta till 100%, men skulle man inte kunna göra det så enkelt att vid andrahandsuthyrning är det fastighetsägarens ev momsregistrering tillsammans med förstahandshyresgästens momssituation som styr? Helt enkelt så att om det är moms på hyran från fastighetsägaren och förstahandshyresgästen är momspliktig och får dra den ingående momsen, då lägger denne även på moms på andrahandshyran. Om fastighetsägaren inte är momsreggad och/eller om förstahandshyresgästen inte är momspliktig i sin verksamhet (och därför inte får dra momsen på hyran), då lägger denne inte heller någon moms på andrahandshyran. Skulle inte detta kunna funka? Kommentera gärna.

Etiketter: andrahandsuthyrning, frivillig momsregistrering, lokaler, moms, uthyrning

Läste i SvD (ej på nätet), Metro och på Realtid.se att Skatteverket tycker att inkomster från “virtuella världar” är momspliktiga. Letade lite hos SKV och hittade deras ställningstagande Virtuella världar - mervärdesskatt från 2008-04-07. Och det här är faktiskt hur kul som helst.

Kort sagt säger SKV att om jag tjänar pengar i en online-värld (t ex jag får guld för att sälja magiska svärd i World of Warcraft), som jag sedan växlar in mot riktiga pengar, är detta en momspliktig verksamhet förutsatt att det uppfyller kriterierna för näringsverksamhet. För lite mer info om hela frågan, läs artiklarna ovan.

SKV hävdar att “Frågor har uppkommit om hur mervärdesskatten ska behandlas vid transaktioner med anknytning till de parallella virtuella världarna”. Yeah right, undrar hur många som har frågat om det. Hursomhelst, SKV har därför kommit med detta ställningstagande. Det absurda är inte ställningstagandet själv - tvärtom är det mesta rätt logiskt. Det absurda är att det är helt omöjligt att kontrollera, vilket SKV själva medger. Men det är väl lite av SKV:s charm - de försöker utföra sitt uppdrag till sista blodsdroppen, oavsett hur absurt det blir. Just detta ger dessutom upphov till några roliga frågeställningar.

Själva ställningstagandet behandlar dels de som tillhandahåller virtuella världar, t ex det svenska företaget Mindark som har skapat Entropia, och dels transaktioner användare emellan. Det första är nog inget att orda om, medan det andra är desto roligare.

SKV resonerar att sälja magiska svärd i WoW inte är annorlunda från att sälja prylar eller tjänster i RL (real life - onlineslang). Dvs om man gör det varaktigt, självständigt och i vinstsyfte ska det betecknas som näringsverksamhet. En årlig beloppsgräns på 30 000 kr verkar även vara praxis. Om det är näringsverksamhet är det också skattepliktigt och i vissa fall momspliktigt. OK, låter väl vettigt.

Momspliktigheten beror mycket på var köpare och säljare befinner sig, som alla vet som har pysslat med utlandshandel. Och även här är det inga konstigheter.

Det är i praktiken som det blir lite knepigt. Hur i allsin dar ska jag kunna ta reda på var ett troll som heter Zin’dark håller hus? Visst, jag kan fråga och hoppas att han talar sanning. Måste nog hålla tyst om syftet med frågan för att inte bli utskrattad.

Och om det är näringsverksamhet måste det även bokföras. Vad använder jag som bokföringsunderlag? En skärmdump med en bild på trollet Zin’dark just när en pratbubbla visar hans svar om var han håller hus? Vissa föreslår att spåra IP-numret, men det är nog lite för komplicerat för de flesta.

Vidare, om Zin’dark sitter i ett annat EU-land med ett SKV lika diligent som vårt, och även han driver näringsverksamhet, då behöver jag hans VAT-nr för att inte behöva lägga på moms, eller hur? Känns som att handeln i magiska svärd kommer att blir mer komplicerad framöver.

Dessutom, om vi tvärtom utgår ifrån att endast svenska SKV har kommit så här “långt” och man ingen annanstans i världen tvingas betala moms, innebär ju detta att för privatpersoner inom EU (inkl Sverige) blir magiska svärd från svenska säljare 25% dyrare än från säljare i andra länder (alternativt lika dyra, men den svenske säljaren tjänar 20% mindre). Å andra sidan, om en svensk köper ett magiskt svärd från USA borde det ju läggas på importmoms. Är Tullen med på tåget här? Om inte annat måste vi ju tullbelägga magiska svärd från utanför EU, för att skydda våra svenska svärdförsäljare. Lite klassisk protektionism, alltså.

Slutligen, jag hittar ingenstans i texten huruvida det är transaktionen att sälja ett magiskt svärd i WoW-valuta som är momspliktig eller om den blir momspliktig först då jag växlar in WoW-pengarna mot RL-pengar. Vilket det just för WoW förresten inte finns några officiella handelsplatser eller växlingskurser för, såvitt jag vet. Blir väl Blocket, eBay eller nåt, antar jag. Om det är själva försäljningen i spelet som är momspliktig, innebär ju det att all försäljning i min näringsverksamhet sker i WoW-valutan. Kan jag då välja att även ha min bokföring i samma valuta, WoW-guld? Skulle faktiskt vara lite kul.

Lite goda nyheter kommer i slutet av ställningstagandet. “För den som anses bedriva yrkesmässig verksamhet och blir skattskyldig gäller de allmänna reglerna i ML bl.a. avseende avdragsrätt för ingående skatt och faktureringsskyldighet”. Vi får alltså dra moms på de kostnader vi har för att dra in våra intäkter, dvs dator, internet, månadskostnad för Entropia, jolt cola (=personalvård), pizza (=intern representation) mm.

Etiketter: virtuella världar, world of warcraft, entropia, second life, moms, näringsverksamhet, onlinehandel

Hej och välkommen!

Har nyligen pensionerat mig från livet som redovisningskonsult, vilket framför allt innebär att jag faktiskt har tid att pyssla med sånt här. Och ett antal år i redovisningsvärlden, med alla nyhetsbrev och andra skrifter om ändrade skatteregler och olika aspekter av redovisningsproblem, har man så att säga byggt upp ett behov av att få kommentera saker och ting i nåt slags forum. Så därför en redovisningsblogg.

Redovisning, bokföring och skatter är ett ganska kul fenomen - hatat av så många och en daglig del av arbetet för landets tiotusentals redovisningsekonomer. (Gissar lite här, har ingen aning om hur många redovisningsekonomer det finns i landet)

Och tro det eller ej, men jag tycker faktiskt det finns en hel del humor i redovisning. Vi får se om jag lyckas backa upp det påståendet, nu när jag har en blogg att lufta allt i.

Hursomhelst, vi får se vad bloggen kommer att behandla i slutändan. Men idén är att det kommer att vara mer eller mindre allvarliga funderingar kring olika fenomen på redovisnings- och skatteområdet. Jag blir väldigt överraskad om någon utanför yrket kommer att tycka det är intressant! Men man vet aldrig…

Etiketter: bokföring, bokföringsblogg, redovisning, redovisningsblogg, skatter, skatteblogg